Djup kvinnostämma

Sång

Har du sjungit i kör äger du med största sannolikhet stött på ord som “sopran” samt “alt”. Detta är exempel vid olika rösttyper, eller stämmor vilket det också kallas. I den här artikeln förklaras det kurera lite närmre.

En rösttyp eller stämma är en viss typ från sångröst som uppfattas ha vissa identifierbara egenskaper eller kännetecken, mot exempel ett visst omfång alternativt en speciell klang. De olika rösttyperna ser olika ut bland män och kvinnor.

Kvinnostämmor

Kvinnostämmorna i enstaka enkel kör brukar oftast bara delas upp i alt samt sopran, men det finns egentligen fler.

Kontraalt

Kontralten är den allra mörkaste kvinnostämman. Uppdelningen mellan alt samt kontraalt är något som vanligtvis bara görs inom klassisk toner och opera.

Alt

Inom vanlig körsång existerar alt den mörkaste kvinnostämman. detta är också en vanlig stämma inom popsång.

Mezzosopran

En mezzosopran har en omfång som hamnar mitt emellan alten och sopranen. Mezzosopraner besitter oftast en något djupare, tyngre och

Kallocain

av Karing Boye

Första kapitlet

Den bok jag nu sätter mig ner för att skriva måste verka meningslös vid många - om jag alls vågar tänka mig, att "många" får läsa den - eftersom jag alldeles självmant, utan någons order, börjar ett sådant sysselsättning och ändå inte själv existerar riktigt på det klara tillsammans vad avsikten är. Jag önskar och måste, det är alltsammans. Allt mer och mer obönhörligt frågar man efter avsikten samt planmässigheten i vad som göres och säges, så att helst inte ett ord ska falla på måfå - det existerar bara författaren till den på denna plats boken som har tvingats vandra motsatta vägen, ut i detta ändamålslösa. Ty fast mina kalenderår här som fånge och specialist inom kemi - de måste vara ovan tjugu, tänker jag mig - har varit fulla nog ändå av arbete och brådska, måste det finnas något som ej tycker det är tillräckligt samt som har lett och överblickat ett annat arbete inom mig, ett som jag själv ej hade någon möjlighet att överblicka och där jag ändå besitter varit djupt och nästan plågsamt medintresserad. Det arbet

Följ via e-post

Då jag skulle låna lite böcker att ha tillsammans mig på mitt dygnslånga äventyr till Seinäjoki, denna gudsförgätna ort, så visade det sig för att bibliotekets datasystem inte ville samarbeta och det gick därmed ej att låna böcker (skandal!). Istället letade jag och andra icke-långtagare oss till bokbytarbordet, där jag lade vantarna på Karin Boyes Kallocain, en nätt liten långnovell på dryga sidor. Den utspelar sig i ett framtida polisstyrt och militariserat samhälle, där kemisten Leo Kall har utvecklat ämnet kallocain, ett slags sanningsserum såsom nu ska användas för för att avslöja meningsmotståndare och därmed ge Världsstaten den totala kontrollen.

Utan för att desto mera gå in vid själva romanen, som var många intressant läsupplevelse, slogs jag nära ett par tillfällen av hur det verkligen är en lyriker som har skrivit historien. Låt mig utan vidare åthävor dela med mig av ett par avsnitt (från sidorna och ) som i all sin poesi är så vackra att dem kan stå för sig själv:

❦

Tolfte kapitlet

Min äventyrslust var tillfredsställd. vad jag upplevat i huvudstaden plats omväxlande och lärorikt nog till att jag aldrig skulle glömma det: kallocainets eldprov inför Tuareg, mitt besök på Sjunde byrån, sist och inte minst den psykologiska filmdiskussionen, som jag ej var mogen för. Nej, jag var sannerligen inte mogen på grund av den. Inom mig låg den och gnagde som ett hemligt ont. Ändå hade jag ingenting att invända mot ett enda yttrande - de rent psykologiska påståendena fick jag ju överlåta åt fackmännen att granska - och jag skämdes fruktansvärt fanns gång jag tänkte på mitt obefogade och dumma utfall. då jag alltså helt och hållet hade fattat ståndpunkt, varför skulle den då fortsätta att plåga mig? Aldrig hade jag väl hört fastslås så klart, därför sakligt, hur objektivt värdet från varje medsoldats insats kan betraktas - och ändå kändes detta som om besväret av för att vara till hade blivit sålunda jättestort och meningen med detta hela så försvinnande liten. Jag visste att det var ett