Hur gör man en smärtanalys

Alla delar av smärtanalysen; smärtkategori, smärtmekanism och biopsykosociala aspekter, vägs samman i en klinisk bedömning liksom ger ett närmare svar på varför patienten har ont, samt som tydligt formuleras i journaltexten. Smärtanalysen med diagnosen utgör därmed grunden för behandling av smärta. Analysen är också viktig för att ge patienten en rimlig och begriplig förklaring till smärtan och en bedömning av prognosen 

(7)

.

Smärtan väcker oro, och en väsentlig del av behandlingen är därför en ingående förklaring av mekanismen bakom smärta, speciellt vid långvarig smärta. Om man lyckas tillsammans med detta är chansen större för att behandlingen blir framgångsrik.

Smärtanalysen innehåller tre områden där varje område i sin tur har tre delar 

(16)

:

• Tre smärtkategori&

  Logga in för en bättre upplevelse

  ▼ Narkotikaklass: II - Narkotika tillsammans med medicinsk användning

  Qsiva (fentermin och topiramat), Rxs, EF,

  Hård kapsel tillsammans modifierad frisättning, 3,75 mg/23 mg, 7,5 mg/46 mg, 11,25 mg/69 mg, 15 mg/92 mg. Antiobesitasmedel, A08AA51 Indikation: Som tillägg mot en kalorisnål kost och kroppslig aktivitet för viktbehandling hos fullvuxna personer patienter med ett initialt kroppsmasseindex (BMI) på ≥30 kg/m² (fetma) eller ≥27 kg/m² (övervikt) tillsammans viktrelaterade samtidiga sjukdomar som hypertoni, typ 2‑diabetes eller dyslipidemi. Dosering: Behandling ska sättas in genom dostitrering som börjar med dosen 3,75 mg/23 mg under 14 dagar, följt av dosen 7,5 mg/46 mg dagligen. Patienter liksom behandlas med Qsiva 7,5 mg/46 mg dagligen under 3 månader och som inte förlorar minimalt 5 % av sin initiala vikt ska betraktas som non-responders och ska avbryta behandlingen. ifall patienten svarar på behandling (≥ 5 % viktminskning efter 3 månaders behandling) och tolererar denna väl, men

  Smärtanalys &#; basen för handläggning från långvarig smärta

  Den internationella organisationen till klinik och forskning om smärta, International Association for the Study of Pain (IASP), definierar smärta som »en obehaglig sensorisk samt känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller hotande vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada«.
  Alla former av smärta förmå urskiljas i två huvudkomponenter: ett diskriminativ sensorisk och en affektiv emotionell. Bearbetningen av den förra, dvs den subjektiva uppfattningen från smärtans intensitet, lokalisation och duration, sker i sensoriska kortex samt har intellektuell karaktär (»jag besitter ont«). Den affektiva emotionella komponenten bearbetas i anslutning till frontalloberna och representerar den känslomässiga delen av smärtupplevelsen (»jag har obehag«). Detta inbegriper den emotionella, olustbetonade och plågsamma upplevelsen som smärtan kan ge upphov till samt som sannolikt är den kliniskt mest betydelsefulla.
  Som exempel förmå n

  .