Ett beslut av lena andesson
Replikskifte om ”Den mjuka staten”
Det denna plats är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Vi välkomnar möjligheten att replikera på Lena Anderssons stimulerande och vänligt kritiska ledarkrönikor i SvD om vår aktuella bok ”Den mjuka staten: feminiseringen av samhället och dess konsekvenser” (Karneval Förlag). Andersson håller med om att den nuvarande samhällsutvecklingen är problematisk, av skäl som liknar våra. ”Känslor samt hjälplöshet premieras i vårt samhälle”, skriver hon, varvid ”[d]et ogenomtänkta och ytliga belönas när uttrycksfullhet och självutlevelse hålls högre än substans”. Men Andersson tar bestämt avstånd från tanken att detta skulle bero på feminisering, samtidigt som hon saknar en jämförbar egen förklaringsmodell. Av utrymmesskäl bör vi här bara diskutera bedömning som inte bygger på rena missförstånd eller halmgubbar, som detta finns tyvärr en hel sektion av i Anderssons text.
Mordet på statsminister Olof Palme den 28 februari var en vändpunkt i svensk politisk historia. en land som i decennier präglats av enformighet, kontinuitet och säkerhet visade sig vara sårbart. för att statsministern kunde åka spårvagn såsom folk eller gå på bio utan Säposkydd – som människor – visade sig vara farligt naivt. En tragisk händelse blottade en spricka.
Att mordet aldrig lösts har bidragit till att hålla den sprickan öppen. När samhället skakades i grunden skakades även den till synes oövervinnerliga socialdemokrati som sett sig som dess ryggrad.
När Åklagarmyndigheten sommaren redovisade sina sista bristfälliga spår för för att sedan officiellt lägga ner utredningen, satte sig Lena Andersson nära skrivpulpeten. Resultatet utgör den tredjeplats delen i hennes löst sammanhängande folkhemsserie, och bär den talande om än måhända något svårtillgängliga titeln Koryféerna (Polaris, ). Bokens undertitel, “En konspirationsroman”, är även den träffande.
Berättelsen kretsar kring ett
Den nya romanen om Ester Nilsson är obekvämt träffsäker
Bok ”Män samt kvinnor” är Lena Anderssons tredjeplats roman om Ester Nilsson samt kärleken. Här är karaktärerna äldre, kärleken lyckligare och kulturkrigen minimalt lika livliga.
I Stockholm, i Köpenhamn, i Båstad och egyptiska Alexandria utspelas Lena Anderssons senaste långnovell. Här återfinner vi Ester Nilsson, som stod i centrum till kritikerrosade ”Egenmäktigt förfarande” () samt ”Utan personligt ansvar” (). till tredje gången blir Ester förälskad, och för tredje gången tar hon till extrema metoder på grund av att få sin kärlek besvarad.
Fyndigt och fängslande
Redan i tredje kapitlet hoppar hon impulsivt på en tåg till Danmark, bara till att stå och vänta utanför ett lägenhetshus i decemberkylan. Allt i hopp om att stöta ihop med en man denna träffat på konferens tre gånger.
Till skillnad från tidigare romaner verkar dock mannen i fråga lika intresserad av Ester. Han existerar Paul Henning North, en enögd dansk-amerikansk underrättelseagent, och h
Samhället är större än Lena Anderssons förakt
Högern tror inte på politik eller på en värld var saker kan bli bättre
Det finns en självbild hos många rika som man absolut inte får fucka med. En identitet liksom under inga omständigheter får angripas. Det är idén om för att man gjort sig förtjänt från sitt personliga välstånd, att ens överflöd bara är resultatet från egen ansträngning, ansvarstagande och kompetens.
Efter att Lena Andersson inom helgen drämt till med sin slaskiga smocka om att detta är föräldrarnas fel om deras barn går hungriga i landet har flera viktiga invändningar formulerats.
Irena Požar skriver exempelvis denna plats i Aftonbladet om fattigdomens kostnad, om trasiga sociala skyddsnät samt de osmakliga ekonomiska bidrag såsom understödjer överklassens konsumtion. Ann Heberleinskriver i SvD om vad likt kan hända även den bäste om hen drabbas av sjukdom, skilsmässa eller arbetslöshet. En påminnelse om allas vår sårbarhet.
Men även om Lena Anderssons ord är riktad d