Vem kom på den geocentriska världsbilden
Den geocentriska världsbilden utarbetades bland annat av Aristoteles några hundra tid före Kristus och innebar för att allting kretsar runt jorden. Runt jorden fanns olika sfärer var planeterna rörde sig i perfekta banor. På sfären längst ut satt stjärnor fast. De kallades fixstjärnor.
Det fanns greker som hävdade att solen var universums centrum men filosofins logik ställde bland annat dessa frågor:
- Om jorden rör sig i världsrymden varför känner vi ingen vind?
- Om solen existerar alltings centrum, varför faller saker till jorden om man tappar dem och inte till solen?
- Om jorden rör sig, varför förändras inte stjärnbilderna?
Dessa argument kunde ingen bemöta eftersom det inte fanns några teleskop som kunde bevisa frågorna utan människor fick lita sig på logik och sina sinnen. Idag har vi svaren på dessa tack vare vetenskapens upptäckter.
Du känner ingen motvind eftersom allting inom jordens atmosfär rör sig med samma hastighet samt riktning. Jorden rör sig inom rymden där det i
Astronomi genom historien
Då kom en romersk astronom, Ptolemaios. Han upptäckte något konstigt i stjärnornas rörelser ovan himlen. Ibland, verkade det såsom om några av planeterna rörde sig baklänges, innan de fortsatte över himlen: ”Hur skulle detta bli om planeterna inte kretsade i perfekta cirklar?” tänkte han.
Ptolemaios behöll den geocentriska modellen, tillsammans med jorden i mitten, men han lade till en utarbetad matematisk modell där alla planeterna rörde sig i spiraler, istället på grund av i cirklar.
Ptolemaios var inte isolerad som ifrågasatta Aristoteles. Astronomen Aryabhata bodde i Indien. Han kom på idén att jorden ej alls var stationär, utan för att den roterade kring sin personlig axel. Kanske anade han även att jorden kretsade runt solen.
år senare gjorde astronomer inom Persien observationer som stödde Aryabhatas idéer, och de utvecklade dessa. En av dessa, Al-Khujandi, byggde ett observatorium i Teheran. var lyckades han mäta jordens lutning i förhållande till solen, tillsammans i
Fallet Galilei och vetenskapens framtid
”Efter kalenderår erkänner Vatikanen den heliocentriska världsbilden.” Så har man kunnat studera i dagstidningarna, som med förstrött intresse och utan kommentarer meddelat att Johannes Paulus II den 31 oktober i år inför den påvliga vetenskapsakademin återupprättat den italienska fysikern och astronomen Galileo Galilei (). Om dennes obestridliga betydelse som en av pionjärerna inom mekaniken och astronomin samt för vår moderna världsbild råder i dag inget tvivel. ”Vad det gäller är inte bara i första hand hans faktiska upptäckter inom astronomin och mekaniken, hans resultat, också om dem var märkliga nog. Det plats bara den yttre och påtagliga sidan av det som fanns Galileis verkliga storhet: hans teknik, hans sätt att som vetenskapsman förhålla sig inför naturen. [&#;] Vi hade ögon att titta med och ett förnuft för att bruka, men om tingens innersta kärna kunde de aldrig upplysa oss” (Sten Lindroth, Epoker samt människor, , s. 65 f.).
Galilei gjorde sina revolutionerand
Den heliocentriska världsbilden innebär att solen är universums centrum och för att allt kretsar runt den. Denna världsbild kom sakta att etableras genom forskning av några astronomer. Denna forskning genomfördes till största del på talet.
Bild: WikiImages / Pixabay License
Dessa astronomer bidrog:
Kopernicus: Den förste likt offentligt utmanade den geocentriska världsbilden. Han skrev en bok var han i sju punkter ganska korrekt beskrev universums natur bland annat att solen var universums centrum, inte jorden. Boken blev förbjuden av den katolska kyrkan och Kopernikus dog i samband med utgivningen, (år ) dock hans idéer spreds sakta inom Europa.
Tycho Brahe:
En dansk astronom liksom arbetade mestadels utan att nyttja teleskop. Han var en exakt och systematisk observatör. Det ledde till att han hade flera och värdefulla anteckningar (mätdata) ifall händelser på himlavalvet vid sin död. Han insåg också för att den geocentriska världsbilden var fel.
Bild: PatríciaR / GNU